Mood: Amused

Så jag har ju då två hundar…..inte en utan två!
Som bekant är min underbara Miss G tio år gammal nu. Men det är ingen hejd på henne för det.

Tänk om jag är lika glad och pigg när jag blir gammal?
Trevlig tanke – dock är förhoppningen att jag inte är lite tokig i bollar som hon är eller har hennes sjuka önskan att spendera tid i lövhögen under altanen.
*smile*

Men nu var det faktiskt inte henne jag skulle kommentera då.
Det var hund nr två – Miss T!
Eller skall man kalla henne hund? Verkligen??
Ja, hon ser ju ut som en sådan och är mycket vacker men kan det vara så att hon är en utklädd myrslok eller något annat roligt djur ”in drag”?
*smile*
Det skulle förklara så himla mycket.

Hon har världens i särklass kortaste minne. Troligen kortare än en guldfisk till och med.

SÅ jag sitter och äter lunch då vid köksön.
Miss T sitt nedanför på golvet och plirar med sina stora bruna ögon upp på mig med en blick som säger ”Älskar du mig ger du mig godis!!”.
Jag är ju fullt medveten om att hon lärt sig detta av Miss G som sitter som en staty bredvid henne och försöker ser oskyldig ut.
As if!!
Den funkar inte Missy!!
=)

Som från ingenstans får Miss T fart och travar iväg in runt matsalsbordet. Runt detta går hon i raskt takt och kommer sedan runt köksön också.
DÅ!!? Då, händer det!
Paniken fyller hennes blick och hon tvärnitar och gör nästan märken i golvet. På grund av farten hon travat i så försöker hon kasta sig bakåt utan större framgång.
Alternativet nu är att vilt kasta huvudet bakåt och börja skälla allt vad tygen håller på denna hemska varelse som sitter på stolen vid köksön och äter.

Pust!
Ja, sådant är livet med Miss T! Rogivande för det mesta men ibland grymt irriterande när man till exempel tittar på TV och så får hon syn på soffbordet som ju ALDRIG stått där tidigare och måste skälla ut detta såklart.
Vilken person som helst förstår ju detta såklart eller hur?
=)

 Slutsatsen är att min älskade miss T är skadad.
Hon var det redan när vi fick henne och det är nog något man bara får acceptera. Hon springer in i saker och är nervös men trots detta ack så kärleksfull när hon väl insett att det ju inte var en skrämmande varelse som satt i köket utan ”mamman” då.
*smile*

Min egen teori är att den hemska kenneln där vi fick henne ifrån har skadat henne.
Det var ett fruktansvärt ställe vi fann henne på och de övriga 30-40 hundarna så slitna ut och i fullkomlig brist på kärlek och uppmärksamhet.
Min Miss T är en guldklimp i mitt liv och jag tycker hon gjort nästan 100%-iga framsteg sedan vi fick henne.
Nu är hon lugnare och det skall också tilläggas att många fler kvällar nu, än tidigare, slipper soffbordet en utskällning.
*skrattar*

Tack min älskade Miss T för att du kommit in i mitt liv och för all kärlek du ger med din mjuka person och kärleksfulla kaotiska beteende.
Det är skönt att veta att när min klippa, mitt allt = Miss G inte finns med mig längre så har jag i alla fall ett tag ett förvirrat litet troll vid min sida när dagarna är tunga eller bara för att ge mig ett gott skratt eller en puss på nosen. 

Hoppas alla som läser detta förstår min kärlek till denna lilla varelse som jag fått förmånen att rå om och hjälpa genom hennes svårigheter med mental utmaning blandad med ren skär skräck.
En vacker dag blir hon en trygg vovvis det tro jag!

 Xoxo