To be strong or not so strong........

 

Mood: Better and better again……..

 

Feeling better today but….

 

Jag blev smått irriterad igår när jag kommunicerade ut en vad jag ansåg vara en liten lustig kommentar.

Det var som så att både jag och Mr P mådde allt annat än bra igår. Vi mådde helt segt och illa båda två.

 

Men så kommenterade Mr P (vilket jag fann lusigt) på följande sätt.

”Men det är väl ändå mer synd om MIG eller?”

För att han är man då alltså!!!!!!

 

Så vad gör jag?

Jo jag lade ut kommentaren med en stor ”smile” på min facebook.

Vad händer då?

 

Jo, kommenterar där man tycker så jäkla synd om den stackars Mr P.

Hmmm….detta tyckte jag var lite ”odd” och det är också ganska representativt för hur mitt liv många gånger utspelat sig.

 

Av någon outgrundlig anledning så är jag tydligen starkare än starkast som person och inget biter på mig.

Detta betyder att man inte behöver visa sympati för mig i ovanstående liknande fall……

 

Ibland blir det då så att jag blir irriterad och frustrerad över att mer genomgående bli sedd som denna ”ice queen” som klarar allt och lite till.

Visst är jag stark. Stark som FAN till och med men det betyder inte att jag inte önskar en axel att luta mig emot mellan varven.

 

Jag är kompetent och driven och vet vad jag vill.

Men jag är inte okuvlig och kall så att jag inte behöver någon som klappar mig på axeln ibland.

 

Jag kan ju klart klara mig själv och reda ut situationer och känslor utan att ventilera eller få assistans.

Jag mår bra av att få ventilera det jag tycker och känner och är inte rädd för att fela och göra korkade saker så länge jag kan rätta till dem och växa som människa.

Jag är ytterst bra på det men ibland önskar man att man fick vara ynklig och lite hjälplös!

Jag vet att jag har svårt att vara det men jag är ju knappast ofelbar det är nog mer det att jag känner mig själv nästan ruskigt bra och mina gränser likaså.

 

Min teori är att jag har för mycket ord för att folk skall veta hur de skall hantera mig.

Men bara gör det för sjutton gubbar. Hantera mig!

Det är nog mer att mitt ego blir lite blåslaget när jag blir förbisedd och ”attention” faller oavkortat på andra som kanske behöver det men inte mer än mig själv.

 

Tänk om någon kunde hålla om mig någon gång när jag är låg och säga snällt ”det löser sig”.

Kan inte komma ihåg sist någon sade det till mig.

Det är mer att när jag är irriterad eller ledsen så får jag många gånger bara försvara mitt synsätt eller mig själv för att jag ser saker som jag gör.

 

Vet Ni hur strängt det är att behöva försvara sig och sin hela person när man är lite ur balans och mer eller mindre söker stöd och kärlek.

 

Men ensam är stark heter det väl………fast det klar…..ensam är också ENSAM!

 

Så jag går min lilla stig genom livet och en hel del underbara människor korsar min väg mellan varven.

Det är skönt med människor som ger energi och inte bara tar energi.

Vänner som supportar och finns där och som gör att jag utvecklas och blommar som person i nöd och lust.

 

Jag är mycket lyckligt lottad med vänner som finns i mitt hjärta och som mitt liv vore helt tomt och trist utan.

Men varför en del inte fattar att man kan ”såra” genom att inte våga stötta en stark person det är över min intelligens.

Inte för att jag då är så värst intelligent då…..men Ni fattar vad jag menar.

 

Åh, vad skönt det är att få gnälla av sig lite.

Tro nu för all del inte att jag tycker livet suger för det gör det inte utan det är bara en reflektion av livet jag lever och hur det ter sig i förhållande till en del människor som delar det med mig.

 

Jag gillar att stötta andra men ibland vill jag få stöd själv.

Hmmm….kanske jag gör det för invecklat och skulle bara skrivit meningen ovan och inget mer.

 

Åh, jag med alla mina jäkla ord………

*skrattar*

 

Lev och lär!

 

Xoxo

Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()


Kommentarer


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback