Bad luck or what?



Mood: Angry!

Igår var det ju Alla Hjärtans Dag som alla vet.
Jag och Mr P fick hjälp av Farmor att hålla koll på det underbara barnen så vi fick en kväll själva.
Myyys!

Eller?

Njae, kanske inte så mycket mys ändå.
=(
Ca en timme innan Mr P anlände hem till mig så började jag nysa något så fruktansvärt mycket.´
Helt löjligt! Blev snuvig och nös hela tiden. Säkert 50-60 ggr på den timmen!

Helt kroppen gjorde till slut ont.
Trots detta nysande var jag på gott humör och vi fick en mysig kväll om än inte direkt någon större närhet då jag inte ville nysa på honom.´
*snällt va?*

Så vi drack lite bubbel och satt och pratade så mycket jag kunde mellan nysningarna.
Jag har verkligen aldrig nyst så mycket i hela mitt liv.

Idag är det bättre men kroppen gör ont som träningsvärk och jag nyser fortfarande mellan varven.
Grrrr….

När vi skulle gå och lägga oss igår trodde jag att jag skulle krevera totalt då jag nös säkert 20 grr på raken.
Jösses!
Det skumma var att jag för övrigt inte känner mig sjuk utan det var bara nästäppa och nysningar.

Jag var så arg när jag skulle sova då jag inte fick kramas med Mr P!
Det är ju inte överdrivet ofta som vi har tid tillsammans och det gör ju att de kvällar vi har helt själva då vill jag krypa upp i famnen på honom och bara känna mig trygg och säker och älskad.
Nedrans bananskal!!!

Men för att se det lite positivt så vaknade jag en stund innan klockan ringde i morse och fick åter njuta av att ligga och höra på hans lugna andetag. Jag älskar att göra det.
Det är som terapi för själ och hjärta.

Sedan fick vi ju en stund tillsamman framför brasan i morse också med en kopp kaffe och stort lugn i huset.
Åh, vad jag tycker om att vara med honom när det är så. Inget knas eller vardags dramatik/spänning som tar energi utan bara den genomhärlige mannen som jag är kär i.

När det är sådan tid så är det fan i mig ”Valentines Day” hela tiden.

Slutsatsen är att trots nysningarna så lyckades jag finna glädje i denna tid vi fick tillsammans och nu sitter jag och ler fånigt.
=)

Xoxo

Permalink Kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Life is good.........

Mood: Pleased as punch

Valentines day!
*nice*

Så jag fick vakna upp med Mr P i alla fall! Underbart.
Jag vaknade innan klockan ringde och vände mig och låg och lyssnade på hans andetag.
Det var mysigt tycker jag.

Sakta smög jag ner och satt på kaffet men innan dess så lade jag ett litet paket på kudden där jag legat.
=)
Smart tänkte jag……….

Mr P var tydligen lika smart för när jag steg in i köket var där en bukett vackra rosor och ett kärlekskort.
*me like*

Morgonen var underbar med kaffe framför brasan och sedan en liten stund med tjejerna innan det var dags att rusa till jobbet.
Livet är bra härligt ibland!

Igår var också en sådan dag.
Vaknade hemma hos Mr P och sedan var det kaffe och en massa rolig semesterplanering. Det verkar verkligen som att det nästan är det enda vi sysslar med.
Semester hit och semester dit!
Men det är ack så roligt att planera och sedan genomföra.
Tjohooo!

Efter förmiddagens slappande tog jag bilen och stuvade in hundar och allt annat och for hem.
När jag svängde upp på min uppfart blev jag varm i kroppen.
Jösses, vad jag gillar detta lilla hus – mitt paradis.

Tanken på att flytta ihop med Mr P och fina familjen igen har halkat lite ner på prio listan sista veckorna. Det är nu inte så att jag inte vill bo med dem.
Det är bara det att jag älskar mitt hem och platsen där det ligger och hur huset/miljön får mig att må.
Detta är ju inte att förakta och jag har sagt att vi tar det lugnt med planerna och känner av vad som är rätt.
Det är ju ingen brådska även om det är en ekonomisk fördelaktig situation att flytta ihop.
Men det är ju inte därför man skall göra det och jag vill ta en dag i taget.

Igår var jag ute och lekte med hundarna i över en timme i trädgården och det var magiskt.
Jag satt på det nya träddäcket och njöt i solen.
Värmen sade mig att det kommer att bli en vår även detta år. *smile*

Jag njöt och kände att mina planer för denna plats som gör mig lycklig inte är färdiga och att jag nog, hur mycket jag än älskar fina familjen, måste ha kvar detta hus och denna plats som för mig är underbar och en fristad mellan varven när man behöver det.

Solen sken och jag kände kraft och glädje forsa in i mig och det kändes nästan som att jag glittrade och antagligen så jag ut som en komplett idiot med mitt stora leende.
Men vad gör väl det!?
*smile*

Jag fick göra en massa mat på kvällen också och duka fint tills mina älsklingar kom till mig.
Det blev ”riktig mat”!
Köttfärslimpa med potatis & sås samt rivna morrötter och broccoli.

Det var med stor glädje jag lagade maten och mitt kök är verkligen underbart att arbeta i.

Efter maten var det läxläsning och sedan filmkväll där jag satt och lipade som en annan knasboll mest hela tiden.
Jag älskar den filmen ”The Holiday”. Den är så braaaaa!

Massor med härliga underliggande innehåll värda att tänka på samt en hel del humor.
Jag grät fortfarande när jag lade mig. Löjligt va!
Men armarna  från Mr P höll mig varm och trygg och fick mig att må prima och då grät jag lite till.
*skrattar*

Så för att sammanfatta kan jag bara säga ”Life is good!”

Xoxo

Permalink Kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Clothes for the Boyfriend...



Mood: Slightly annoyed

Så de som känner mig vet att jag tycker om att vara snäll…..ja, ibland i alla fall.
=)

 

Jag tycker mycket om att vara snäll mot Mr P skall tilläggas.
Under åren tillsammans med denne formidable man så har jag ju försökt överraska honom mellan varven med lite presenter mm.

 

När jag träffade honom hade han en garderob bestående mer eller mindre enbart av färgerna marinblått och beige.
Hmmm….vet inte hur jag skall kommentera detta…….kanske inte skall göra det…..

 

Nåväl, jag tycker ju som bekant att han är jättesnygg och då ville jag inte se honom i Marinblått var eviga dag och inte den otroligt opraktiska färgen beige heller då jag ju är hundägare också.
*skrattar*

 

Jag började köpa lite kläder till honom och när jag bodde tillsammans med Mr P blev det mer eller mindre något varje månad.
För att komma till saken så är han inte direkt glad över det han får……och jag blir lite irriterad över detta. Han tittar på mig som om det vore det mest onödiga inköp som gjorts.
=(

Till exempel:

Vi har ”månadsdag” den 5:e varje månad (då vi hade vår första date den 5:e Maj) och den 5:e Januari 2011 så fick Mr P två skjortor och en tröja av mig.
Han använde den ena skjortan direkt och det var mycket kul och han var så jäkla fin.
*smile*

Men den andra skjortan har han inte provat än och tröjan provade han först i förrgår efter påtryckningar från mig.
Sådan här blir jag inte bara ledsen över utan MYCKET LEDSEN faktiskt!
Känns lite ”pointless” att fixa och dona och bry sig.
Själv hade jag provat det jag fått på direkten och visat min glädje över överraskningen direkt.

De pengarna kunde jag ju lagt på mig själv eller tjejerna istället.
=(

Vad gör man då?
Slutar jag med att vara mig och då ge av mig själv och presenter?
Eller fortsätter man och biter ihop och tar det för vad det är.

Han kanske blir glad utan att visa det?? Eller??

För när gav han mig något sist…………………….hmmmm……….
Där var något att fundera på.

Xoxo

Permalink Kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()

Diva demands....



Mood: Frustrated

 

Asså jag vet inte men jag är typ 36 år nu dårå, liksom!

 

Men varför är jag inte där jag känner att jag borde vara vid denna ålder då?

Det är väldigt strömt i floden jag simmar och mot strömmen tar den en hel evighet att komma någon vart.

 

Detta år har det ju varit stora steg tillbaka och nu sitter jag ganska harmonisk och med massor av positiv energi i mig – men ändå inte alls där jag tycker att jag vill vara.

 

Det går ingen nöd på mig och jag blir starkare och starkare för var dag som går.

Men jag är ändå ganska otillfredsställd när jag sitter själv och ”njuter” av tystnaden och lugnet.

Då saknar jag kaoset och alla viljorna som skulle samsas i huset i stan.

 

Hundarna gör ju inte så mycket väsen av sig att jag får direkt något mothugg där.

=(

Jag känner att jag sakta men säkert håller på att bli ”Diva JJ” igen och det var ju kul på sitt sätt såklart men dimensionen där man levde med en man som älskar mig och som jag älskar var verkligen strået vassare.

 

Dock är det en överhängande risk att jag snart är tillbaka i mitt ”kan själv” eller ”behöver ingen” sinnesstämning och då är det kört. KÖRT med stora bokstäver för då kommer jag att lägga ner verksamheten med det här med Mr P.

 

Vad är tanken då?

Skall jag vara ”singel” 5 av 7 dagar per vecka i ett par år för att sedan förhoppningsvis få ett liv som jag drömt om?

Njae…..tror inte jag vill/kan vänta så länge.

 

Jag vill ha kärlek NU!

 

Jag har ju lyckats finna inspirationen att öppna mig igen mot den härliga Mr P och att våga älska honom igen.

Det gör mig mer sårbar såklart och jag gillar det. Jag vill inte vara stark hela tiden och förnuftig utan kär och galen.

Men et gör ju så ont ibland! Så ont att det känns som att någon sliter ur mitt hjärta och stampar på det.

 

Vad är poängen. Vi älskar varandra och vill vara där den andre är men varför är vi inte det då?

Vad är problemet!

 

SATSAR MAN INTE VINNER MAN INTE HELLER!

 

Jag satsar med mitt kärlek och höjer potten med mitt hjärta!

Men håller den hand jag fått mig delad? Jag undrar det!??

 

Och ännu viktigare om den inte gör det vad händer då?

Har jag tiden att sitta och försöka lura på detta ett par år då och sedan kanske stå med ingenting och börja om när jag är typ 40 istället?

Är det lättare då? Skulle inte tro det!!

 

ARRRGGHHHH…………………varför skall kärleken till denne knasige/älskvärde man vara så jäkla svår.

 

Och än viktigare är det värt det?

Är det värt att ge min tid till detta projekt som verkar bara bli mer och mer underligt och slitsamt ju längre tiden går.

Kärleken finns och vi älskar varandra och vi vill vara ihop och jag finner inte någon anledning till att vi inte är det! Likväl är vi inte det!

 

Utav försiktighet och annat tjosan som såklart är värt att beakta men tiden går…..dagar blir till veckor…..veckor till månade….osv.

Jag blir mer och mer självgående och behöver inte honom då. När jag är färdig med det så är det kört!

Då har han inte en chans längre. Min kärlek är stark men den taggas i kanten hela tiden och kommer sakta men säkert att dö om den inte underhålls.

 

Igår kom de förbi Mr P och Miss J (Miss F är iväg med en vän några dagar på lovet).

Vi drack Tea och jag satt bredvid honom i soffan och höll hans hand. Värmen mellan oss var så påtaglig och jag kände våg efter våg av kärlek välla in över mig.

 

Sedan åkte de tillbaka till stan för Miss J vågade inte sova själv i källaren med hundarna.

VA FAN! UNGEN ÄR 12 ÅR!

Alltså sabbade detta en ”planerad” kväll där jag fått sova bredvid Mr P.

 

Sådant här gör att jag blir lite ”pissed off” på både henne och honom såklart.

Löjligt!

 

Det gjorde så ont när de åkte och kändes så fel – så djävla fel!

Detta innebär att vi i ett antal år framåt inte kan vara hos mig med bara Miss J för hon vågar inte sova därnere.

Ytterligare en begränsning som jag finner hopplös! Hon får väl lära sig. Hon behöver inte tycka om det men hon bör lära sig att göra det om så inte för sin egen skull så för oss.

 

I am loosing him and fast it seems and there is nothing I can do to stop it!

 

Grrrrr….tired and slightly emotionless right about now……

 

Qué Será, Será!

 

Xoxo

Permalink Kärleken Kommentarer (0) Trackbacks ()